Dessa jävla bristningar!!
Fy fan vad det e deprimerande, med min första graviditet fick jag jätte mkt bristningar på magen och nu när jag skaffar ett syskon så pass tätt så tänkte jag att nu lär jag nog inte få några mer bristningar men FEL! Jag har ju nästan fått lika mkt till över hela magen, det har gått så långt att jag knappt vågar titta på magen i spegeln längre.
Det e så jävla deprimerande man vet att man ska föda ut barnet , man kan träna för att återgå till sin normal vikt, träna bort degmagen men bristningarna kan man inte göra ett shit åt! De kommer alltid att finnas där, att jag ska kunna visa mig i en bikini igen e ju bara å glömma, spelar ingen roll hur smal min mage blivit-NEVER!
Ush det känns inte alls nå kul, att va 22 år å ha en helt förstörd kropp. Hatar alla mammor där ute som inte får en skråma på kroppen efter sin graviditet det e bara så orättvist! Vet mammor som fött tvillingar men ändå har finare mage ( inga bristningar alls ) än jag! :(
Men på nått sätt så är jag väldigt stolt över min kropp sedan jag blivit mamma. Så det e inte bara negativa tankar om mig själv jag har...de kommer lixom automatiskt tror jag, man blir lixom lite impad av sig själv. Shit kunde min kropp klara av nått så häftigt som en graviditet och förlossning!? Och så e man ju så stolt över barnen, de kommer ju lixom från de där bristningarna på nått sätt!
(OBS! Inte min mage)
Det e så jävla deprimerande man vet att man ska föda ut barnet , man kan träna för att återgå till sin normal vikt, träna bort degmagen men bristningarna kan man inte göra ett shit åt! De kommer alltid att finnas där, att jag ska kunna visa mig i en bikini igen e ju bara å glömma, spelar ingen roll hur smal min mage blivit-NEVER!
Ush det känns inte alls nå kul, att va 22 år å ha en helt förstörd kropp. Hatar alla mammor där ute som inte får en skråma på kroppen efter sin graviditet det e bara så orättvist! Vet mammor som fött tvillingar men ändå har finare mage ( inga bristningar alls ) än jag! :(
Men på nått sätt så är jag väldigt stolt över min kropp sedan jag blivit mamma. Så det e inte bara negativa tankar om mig själv jag har...de kommer lixom automatiskt tror jag, man blir lixom lite impad av sig själv. Shit kunde min kropp klara av nått så häftigt som en graviditet och förlossning!? Och så e man ju så stolt över barnen, de kommer ju lixom från de där bristningarna på nått sätt!
(OBS! Inte min mage)
Kommentarer
Postat av: Anonym
Ohhh - jag vet att jag inte kan peppa. Men vi är alla olika tyvärr. Vissa (lucky mummys) får inga bristningar medans andra får dras med de. Vi är alla olika och det är nog så vi är skapta.
Jag läste någonstans att man inte behöver älska sin kropp - men att man kan försöka stå ut med de och göra det bästa av det hela.
Äta, träna och bara försöka peppa sig själv:)
Hoppas du får en trevlig kväll.
/Teddy
Trackback
