Vilsen i sjumila skogen.

Känner mig deppig igen över saker jag inte kan diskutera öppet. Känns jätte jobbigt att behöva må så här å vara så förvirrad, ledsen och maktlös så här nära förlossning å allt. Hur ska allt lösa sig? Hur ska allt gå?

Så här var det verkligen inte jag hadde planerat och tänkt att saker å ting skulle gå.

Gud va ledsen jag blir när jag tänker på allt, vill bara hitta en lösning å få allt att bli bra igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0