Morgon stund har guld i mun
Ja så heter det väll!? Sitter nämligen fortfarande i pyjamas vid frukostbordet med dator och en bunt tidningar och är nu inne på min andra kopp te. Jag bara njuter och tar det lugnt. Det e så här helgdags mornar ska se ut tycker jag. När har man lixom annars tid att sitta i några timmar vid frukost bordet och sippa på en varm kopp te, lyssna på nån skön musik och bara vara!? Det har iaf jag aldrig tid med på vardagarna, då e det bara kläder på å dra till dagis och jobb, oftast alldeles för stressad och irriterad så svetten rinner...
Ja, det va juh ett tag sen jag va här inne å skrev av mig, men det går väll lite i perioder det här med ,med min blogging. Har halkat av banan lite kan man säga efter allt som hänt. Men nu känns det som om jag sakta men säkert e på väg tillbaka (trotts att denna helg vart ganska tuff och som ett steg bakåt). Har kännt att jag stod still och att det mesta bara krachat i mitt liv, men nu har jag byggt upp mig själv igen (elg försöker fortfarande, blir man någonsin klar??) och bestämt mig för att äntligen!! Ta klivet och göra det som får mig att må bra, följa mina drömmar.
I augusti ska jag lämna mitt arbete som inte riktigt kännts helt rätt för mig och börja plugga. Ska bli
social pedagog/behandlings pedagog. Det e något jag velat göra redan innan jag började på gymnasiet, men jag har inte riktigt vågat ta klivet, men nu, nu jävlar e jag äntligen på väg!
Vilken befrielse! Varför har jag väntat så länge? Vad har jag vart så rädd för? Att misslyckas? Jag har ingen aning.
Men nu e jag på väg mot mitt nya liv och det känns så rätt och det kommer att bli så bra :)
Ja, det va juh ett tag sen jag va här inne å skrev av mig, men det går väll lite i perioder det här med ,med min blogging. Har halkat av banan lite kan man säga efter allt som hänt. Men nu känns det som om jag sakta men säkert e på väg tillbaka (trotts att denna helg vart ganska tuff och som ett steg bakåt). Har kännt att jag stod still och att det mesta bara krachat i mitt liv, men nu har jag byggt upp mig själv igen (elg försöker fortfarande, blir man någonsin klar??) och bestämt mig för att äntligen!! Ta klivet och göra det som får mig att må bra, följa mina drömmar.
I augusti ska jag lämna mitt arbete som inte riktigt kännts helt rätt för mig och börja plugga. Ska bli
social pedagog/behandlings pedagog. Det e något jag velat göra redan innan jag började på gymnasiet, men jag har inte riktigt vågat ta klivet, men nu, nu jävlar e jag äntligen på väg!
Vilken befrielse! Varför har jag väntat så länge? Vad har jag vart så rädd för? Att misslyckas? Jag har ingen aning.
Men nu e jag på väg mot mitt nya liv och det känns så rätt och det kommer att bli så bra :)
Kommentarer
Trackback
