almondine

Förlossnings berättelse

Den 20/8 tyckte jag att det hadde vart vanligt lungt i magen hela dagen, inga buffar eller knuffar, så jag hoppades på att det var ett tecken på att bebben samlade krafter inför förlossningen som snart var på gång.

Och visst hadde jag rätt, på natten kl 01.00 började jag känne de första sammandragningarna.Var osäker på om det var dax så jag gick upp på toa å knallade runt lite i lägenheten och höll koll på klockan. På en gg märkte jag att det var 5min mellan värkarna och efter ca 20 min så bestämde jag mig för att det var dax och väckte sambon. Började på en gg ringa svärmor som skulle komma över och ta hand om Tilda. Fick inge svar (hon hadde glömt mobilen i handväskan å hörde ej, hon hadde säkert upp emot 50 missade samtal haha.) lite nervösa blev vi, men ringde min mamma istället och hon slängde sig in i en taxi men skulle inte vara här förräns vid halv 4 tiden. Vi kunde inte vänta på henne eftersom mina värkar kom var 5:e min och var regelbundna, så vi ringde på grannen (som vi redan hadde pratat med utifall det skulle bli brottom) efter ett tag så vaknade hon och tog emot lilla Tilda som vi lagt sovandes i vagnen. Där efter gick vi ut på gården och väntade ooch väntade på vår taxi, som skulle ta oss till BB Sthlm i Danderyd.

Resan gick bra, hade några värkar i bilen, de var hanterbara. Höll i Sonys händer och tryckte när jag hadde ont, gick bra att andas igenom dem. Taxi chafförren var jätte trevlig, Sony frågade om han var närvös över att köra en gravid kvinna till förlossningen, men han sa att han gjort det flera gg och att det skulle vara en ära om bebisen föddes i hans bil haha. I bilen kom jag på att vi glömt å ringa BB-Sthlm och meddela att vi är på väg, sa till Sony mellan värkarna att nu kommer dem bli jätte arga på oss när vi bara dyker upp där, å de kommer inte att ha något rum klart till oss heller. Han bara skrattade åt mig å sa att det var nog ingen fara. Så när vi kommer fram å ringer på port telefonen så är det första jag piper ut i telefonen: Hej, vi glömde å ringa ( med super ängslig röst) . Till svar får jag: Ingen fara, välkommna upp! (super pigg och glad röst). När vi kommer upp till plan 9 så står en ung å fråsh tjej å väntar på oss. Hon visar in oss till ett rum som e super mysigt och hemtrevligt (inte alls som ett sjukhus rum) lamporna har dimmers så det e ett mysigt svagt sken i rummet som man direkt blir lugnad av och älsklingen sätter på lugna favoriter på radion och vi har det så mysigt så :). Jag halv ligger i soffan lutad mot en sacco säck och får på mig ctg:n. Jag serveras även lite äppel juice och älsklingen får kaffe. Efter en stund kommer vår barnmorska in för att undersöka mig. Hon heter Madelene och är relativt ung hon med, hon var verkligen super duktig och trevlig. Hon undersöker mig och börjar förklara att livmoder tappen brukar vara hård som en näsa men nu är min mjuk som ett par läppar ungefär (tänker att nu kommer hon säga att jag e öppen typ 1-2 cm, för det var ungefär så ont jag hadde) och jag var nu öppen 7-8 cm! VA!? Utbrast jag, skojar du med mig!?? Hon bara skrattade åt mig och sa att hon inte skojade. Då var jag ju nästan klar, och jag som trodde att jag precis börjat. Så det var tur att vi åkt in nu iaf och inte väntat.

   
(Lustgasen blev min bäste vän! Och här ser ni att det inte bara e elende å föda barn, det e mkt bus å kärlek oxå. På det sista bilderna kanske jag e ca 8 cm öppen å man kan ju klart se att jag inte har allt för ont!)

Jag fick gå och lägga mig i sängen och låg med benen som en groda över sacco säcken, ställningen var jätte skön, fick även börja prova lustgasen. Den funkade skit bra, precis som förra gg. Nu börjar det göra mer och mer ont, håller min sambo i händerna och trycker hårt vid varje värk och andas i lust gasen samtidigt så klart. Älsklingen var jätte duktig och hjälpte mig igenom varje värk, pussade på mig, smekte mig över håret, hjälpte mig med gasen och påminde mig om att vara tung i kroppen och slappna av. Han var helt underbar! Mitt i värkarbetet kom vår sköterska in och frågade om jag kanske skulle vilja he en glass drink? Jag blev lite paff av frågan men tackade glatt ja till det! Efter en stund kom hon in med typ en milkshake i värsta drink glaset, hur lyxigt och gott som hällst. Tyvärr han jag inte dricka så mkt för strax därefter börjar jag känna att det trycker på. Säger i lite halv panik åt Sony att ringa på klockan för nu krystar jag snart. Sköterskorna e snabbt inne på rummet och sony förklarar läget. Bm undersöker mig å berättar att jag nu e helt öppen men att huvudet inte sjunkit ner ännu så det e inte riktigt dax å krysta ännu. De frågar om jag vill byta ställning och går igenom flera olika alternativ, jag svarar att jag inte har nån aning. Då föreslår Sony att jag ska prova med att lägga mig på sidan och det gör jag. De sätter mitt ena ben i en ställning så det kommer lite högre upp. Och vid nästa värk så är jag tvungen och krysta och då blir det fart på sköterskorna som häpet säger oj! nu tittade ett huvud ut lite där, nu är det en bebis på väg. Alla gör sig redo och vid nästa kryst värk så forsar det ut vatten. klockan är då 05.00. Oj här kom det mkt vatten hör jag dem säga, och värken efter det så kommer det lika mkt vatten till. Jag krystar för kung å fosterland och känner att jag snart e klar. Tydligen tar jag i lite för hårt för Bm säger åt Sony att ta bort lustgasen från mig så att jag känner vad jag gör. Så sista krystningen kör jag utan bedövning å det e då han kommer ut! En skrikandes underbart vacker liten pojke läggs upp på mitt bröst. Jag minns att jag sa herregud! åh herregud å sen började både sambon å jag att tjuta och pussa på varandra. Allt tog 5tim, från första värk tills han var född. Relativt smärtfritt måste jag säga att det var oxå. Är så himla förvånad och nöjd över hur snabbt det gick och att jag inte hadde så värst ont!
Så kl 05.14 den 21/8 föddes vår son. Han vägde 3.635 och var 52 lång och helt underbar!