almondine

På väg till ännu en dag på praktiken, sitter på tåget som står still men känner mig lugn- jag kommer när jag kommer. Förr hade jag ju stressat ihjäl mig och hållt på att gå i taket för att jag börjar bli sen. Men nu för tiden har jag ett annat lugn, känns riktigt skönt. Om det beror på personlig utveckling elr pga miljö ombyte. Det lär jag nog snart märka eftersom jag snart ska gå tillbaka till den gammla miljön.

För övrigt sitter jag bredvid två kvinnor som pratar om sina jobbiga barn, som inte lyssnar, skriker, bråkar och får utbrott. Känns väldigt skönt att höra att andra också har det jobbigt med sina små monster. Samtidigt så verkar deras barn vara äldre än mina och då blir jag lite så: Shit tar det aldrig slut!?
:) ja, barn är spännande varelser!